Swallows

Svalor

Min farfar älskade att titta på svalor från balkongen. Svalor är något jag alltid förknippat med honom. Min kära farfar som lekte så mycket med mig och hade allt tålamod i världen för mina påhitt. När vi förlorade Emma fick svalorna än mer betydelse för mig. Efter har jag spenderat mycket tid med mina tankar och tittat upp i himlen. Svalorna har dykt upp hela tiden och överallt. De har flygit omkring ovanför mig, dykt ner bredvid mig och det sett ut som om de har hur kul som helst. Jag tror att Emma är med min farfar uppe bland svalorna. Att han tar hand om henne, leker med henne och får henne att skratta som han gjorde med mig. Det värmer mig inombords när svalorna flyger förbi. Det känns som om de alltid är med mig och vill påminna mig om att Emma har det bra. Att jag inte ska oroa mig.

        

  

 

My grandfather loved to watch swallows from the balcony. Swallows are something that I will always associate with him. My dear grandfather who played so much with me and had all the patience in the world for my ideas. When we lost Emma the swallows got an even bigger meaning to me. After, I've spent so much time with my thoughts, just looking up the sky. The swallows emerged everywhere and all the time. They've been flying around above me, taken dives next to me and it looked like they've been having the time of their lives. I believe Emma is with my grandfather among the swallows now. That he is taking care of her, playing with her and making her laugh, just like he did with me. It warms me inside when I see the swallows fly by. It feels like they are always with me and want to remind me that Emma is doing fine. That I shouldn't worry.