Waiting for an Airplane

Väntar på Flyget

Nu är julen hemma i Sverige över för den här gången. Det går alltid så snabbt och man hinner knappt komma hem innan man ska åka tillbaka igen. Julen var som vanligt jättemysig med mycket god mat och träffa hela tjocka släkten och vänner. En väldigt rolig tomte kom också och hälsade på oss med många paket. De lugna stunderna försökte jag läsa, men somnade mest. Himlen har varit konstant grå och det blev bara en endaste promenad med pappsen, vilket normalt brukar hända dagligen. Det blir att röra på sig hemma i Innsbruck igen. Jag hoppas på lite sol resten av mina lediga dagar så att jag inte spenderar dem alla sovandes. Nu är det dags att hoppa på planet här i Frankfurt och åka hem till Innsbruck! Tack för den här julen alla underbaringar där hemma! Jag älskar er alla!

Now Christmas in Sweden is over for this time. It always goes so fast and I barely get here before I have to leave again. Christmas was, as usual, very cosy with a lot of delicious food and meeting the whole big family and friends. A very funny Santa also came to visit with a lot of gifts. The calm moments I tried to read, but fell asleep instead. The sky has been a constant gray and I only managed to take one walk with my dad, which we usually do almost daily. I have to get moving again when I'm back in Innsbruck. I hope for some sun the rest of the week, so that I don't spend the rest of it sleeping. Now it's time to jump on the plane here in Frankfurt to get back to Innsbruck! Thanks for this Christmas all you wonderfuls at home! I love you all!

GOD JUL - MERRY CHRISTMAS

The Thing with Christmas

Det där med Julen

Jag fasade inför julen i somras. I flera år har jag längtat efter att få fira julen med min egna familj och jag var så glad för att det äntligen skulle bli så i år. Det kändes inte ens jobbigt (ok, lite) att inte fira jul hemma i Sverige för första gången. Sedan förlorade vi Emma och därför skulle den här julen bli extra svår att gå igenom. Sedan dess har tiden gått och sorgen förändrats. Julen är här, men den känns mycket ljusare än vad jag förväntat mig. Jag skulle såklart göra allt för att Emma skulle få vara här med oss och saknar att hon inte är det, men jag kan ändå känna glädje.  Kanske hjälper det att mina föräldrar bor i en ny lägenhet, att vi ska fira julafton hemma hos oss i år, att alla små prydnadstomtar måste hitta nya platser att stå på och att min älskade Matti ska komma hit och vara med mig. Att så mycket är annorlunda gör kanske att man känner saknaden efter henne och skillnaden mot det som skulle vara ett snäpp mindre. Kanske hjälper det att jag älskar julen så otroligt mycket och den alltid har gjort mig lycklig. Kanske är jag bara stark. Idag har det handlats tomtar, bakats bröd och godis, julgranen har blivit klädd och alla juklappar ligger inslagna under den. Vi är förberedda för jul, och jag tror att jag också är det.

 I dreaded Christmas this summer. For several years I have longed to celebrate Christmas with my own family and I was so glad this was finally going to be that year. It didn't even feel hard (ok, a little bit) to not celebrate Christmas at home in Sweden for the first time ever. Then we lost Emma and therefore, Christmas would be extra hard to experience this year. Since then, time has passed and the grief has changed. Christmas is here, but it feels a lot brighter than I expected it to. I would obviously do everything for Emma to be here with us and I miss that she is not, but I can still feel joy. Perhaps it helps that my parents live in a new flat, that we will celebrate Christmas at our place this year, that all the little decorative Santas have to find new places to hang out at, and that my beloved Matti is coming here to be with me. The fact that so much is different might help a little bit with the feelings of missing her and the difference to what should have been. Maybe it helps that I love Christmas so much and that it has always made me happy. Maybe I am just strong. Today we've bought Santas, baked bread and sweets, decorated the Christmas tree and put all the wrapped gifts underneath it. We're all set for Christmas and I think I am too.

       

All I want for Christmas

In a rainy Sweden

I ett regnigt Sverige

Nu är jag äntligen hemma i Svealand. Resan gick ganska bra. Jag kom hem men mitt kära bagage kom tyvärr inte med. Det skulle komma under dagen idag, men jag väntar fortfarande och börjar så smått bli otålig. 

Igår kväll när jag kom hem fick jag den efterlängtade gröten och idag har vi shoppat julklappar tills fötterna värkte på oss allihopa. Snart ska vi koka knäck, så att ännu lite mer julstämning infinner sig. Vädret hjälper nämligen inte till. Jag har nog aldrig varit med om sämre julväder, ösregn och blåst. Och jag som ville att Sverige ska vara ett vackert vinterlandskap nu när Matti ska fira jul här. Jaja, han har ju i alla fall gröt att se fram emot!

Finally I am home in Sweden. The trip went quite well. I arrived at the airport on time, but unfortunately my luggage didn't. It was supposed to come during the day today, but I am still waiting and am slowly getting rather impatient. 

Yesterday evening I got the much longed for Christmas porridge and today we've been shopping Christmas gifts until all of our feet ached. Soon we'll make toffee to get yet a bit more Christmas spirit here. Unfortunately, the weather is not a big help this year. I think I've never seen worse Christmas weather, pouring rain and wind. And I wanted Sweden to be a winter wonderland not that Matti will celebrate Christmas here. Well well, at least he has porridge to look forward to!

Quote of the day

Dagens citat

 

3,2,1...

Snart är det dags att åka hem till Sverige, bara tre dagar kvar! Vad allting känns mycket lättare när man har julen att se fram emot, även om det är blandat med mycket andra känslor det här året. Men det finns inget bättre än att åka hem och äta en massa gröt, skinka och julgodis, och kramas med familjen. Om bara pappa ser till att fixa lite snö så blir allt perfekt!

Soon it's time to go home to Sweden, only three days left! Everything feels so much easier when you have Christmas to look forward to, even if there are a lot of other feelings in the mix this year as well. There is nothing better though, than going home and eat a lot of porridge, ham and Christmas candy,  and to hug my family. If only my dad can make sure there is some snow everything will be perfect!

An itch

Det kliar i fingrarna på mig. I mer än två månader (jo det är lång tid) har jag och Maria haft shoppingförbud och nu när slutet är nära (en vecka kvar!) så har jag börjat kolla runt på mode på internet igen. Jag har faktiskt inte varit så intresserad av det under den här tiden, men nu när man insett vad man verkligen behöver (varför har jag inga långärmade tröjor nu när det är vinter?!) så är det kul att kolla igen. Sen är det såklart väldigt roligt att kolla på sånt som man inte behöver men verkligen bara vill ha. Anine Bing har så himla fina (och tyvärr ganska dyra) kläder, åh sa jag kan drömma mig bort på hennes hemsida. Jag kanske får göra shoppingförbud i fem månader till och sen belöna mig med den här assnygga väskan eller fantastiska klänningen.

My fingers have an itch. For more than two months (yes this is a long time) Maria and I had a shopping ban and now that the end is near (one week left!) I have started to look at fashion on the internet again. Actually I haven't been very interested in it at all during this time, but now that I have realized what I really need (how come I barely have any long-sleeve shirts now that it's winter?!) it is a lot of fun to look again. Of course it is also a lot of fun to look at things you don't need, but really just want. Anine Bing has so many nice (and unfortunately quite expensive) clothes, oh how I can dream away on her homepage. Maybe I have to have another shopping ban for five months to then reward myself with this drop dead gorgeous bag or fantastic dress.

Blondes have more fun?

Jag hittade den här bilden häromdagen. Det var så längesedan jag var blond och jag har börjat sakna det lite. Eller så saknar jag kanske bara tjejen med de glada ögonen på bilden? I vilket fall tror jag det får bli en liten förändring nästa gång jag går till frisören!

I stumbled upon this picture the other day. It was such a long time ago that I was blond and I've kind of started missing it a bit. Or do I just miss the girl with the happy eyes in the picture? In any case I think that there has to be a little change next time I go to the hairdresser!

Six months

Sex månader

Inatt vaknade jag på ett väldigt konstigt sätt. Jag somnade runt 23 och sen vaknade jag plötsligt av någon anledning, säker på att jag hört mitt alarm och trodde att jag var tvungen att gå till jobbet. Det var becksvart som det alltid är när jag går upp under vintern, men när jag kollade på klockan såg jag att det var knappt efter midnatt. Det var förvirrande och det tog mig ett bra tag innan jag insåg att jag faktiskt kunde somna om. Exakt för sex månader sedan den tiden föddes Emma. Den 12 december kändes så långt borta då, som att vi aldrig skulle komma dit. Ett halvår, det var en evighet och mer. Och nu är vi här. Sex månader senare. Ibland önskar jag att de här sex månaderna aldrig hade hänt. Men det gjorde de, och därför skulle jag aldrig i livet vilja ändra på det. Det har förändrat mig utan och innan. Det har förändrat sättet jag ser världen på och sättet jag känner på. Så många känslor och så lite känslor på samma gång. Jag hatar att Emma inte är här hos oss, men jag älskar att vi fick träffa henne. Jag hatar att just vi är tvungna att gå igenom allt det här, men jag älskar att vi älskar varandra på ett helt annat sätt än tidigare, den typen av älska som man ser i riktigt riktigt bra filmer. Jag älskar min familj ännu mer om det ens är möjligt, men jag hatar att Emma inte får lära känna dem. Jag hatar att det här är någonting som alltid kommer vara en del av mig, men jag älskar det också. Samtidigt känner jag mig helt tom och utmattad. Men men, jag överlevde de här sex månaderna och det kan bara bli bättre. Jag ser fram emot de kommande sex månaderna.

I woke up in a really weird way tonight. I fell asleep around 23 and then for some reason I abruptly awoke, sure I had heard my alarm go off, thinking I had to go to work. It was pitch black like it always is when I get up in winter, but looking at the time I saw it was just after midnight. It was really confusing and took me a long time to realize I could actually go back to sleep. Exactly six months ago at that time Emma was being born. The 12th of December felt so far away at the time, like we would never get there. Half a year, that was an eternity and more. And now here we are. Six months later. Sometimes I wish these six months had never happened. But it did, and therefore I wouldn't change them for the world. It has changed me to the core.  It has changed the way I see the world and the way I feel. So many feelings and so little feelings at the same time. I hate that Emma is not here with us, but I love that we got to meet her. I hate that we have to go through all this, but I love the way we love each other in a completely other way than before, the kind of love you see in really really good movies. I love my family even more if that is even possible, but I hate that Emma won't get to know them. I hate that this is something that will always be a part of me, but I love it too. At the same time I feel completely empty and drained. But hey, I survived these six months and it can only get better from here. I look forward to the next six months.

Highlight of Saturday

Jag har haft en underbar lördag. Jag har gjort i princip ingenting och det är så otroligt skönt. Att vakna upp när kroppen vill vakna upp, läsa lite i min bok, somna om, äta frukost och kolla klart första säsongen av Bron omgiven av tomtar, ljus och annat mysigt julpynt. Lördagens höjdpunkt var dock två underbara tjejer som alltid får mig att le.

I had a wonderful Saturday. I'v done basically nothing and it feels so incredibly good. To wake up when the body wants to wake up, read a bit in my book, fall asleep again, have breakfast and finish the first season of the Bridge surrounded by Santas, candles and other cozy Christmas decorations. The highlight though, was two girls who always make me smile.

See you soon

Vi ses snart

Det var en riktigt mysig helg med mina föräldrar här och Innsbruck visade sig från sin bästa sida med solsken, klar himmel och lite snö. Det blev mycket spatserande på julmarknaderna (speciellt för att leta efter en fin tomte åt min pappa =) ), ett besök vid den vackra graven för att säga hej till Emma, en fin promenad uppe i Igls i solen och mycket mys tillsammans. Det var fyra dagar jag behövde för att tanka energi som ska räcka tills jul (även om det känns som att den försvann på en dag efter att de åkt). Det är alltid jobbigt när man ska säga hej då till familjen, men den här gången vet jag att vi ses om två veckor igen och då blir det bara ett "vi ses snart" och det känns så mycket bättre.

It was such a cozy weekend with my parents here and Innsbruck showed itself from its best side with sunshine, a clear sky and some snow. We did a lot of walking around the Christmas markets (especially to look for a nice Santa Claus for my father =) ), a visit at the beautiful grave to say hi to Emma, a nice walk up in Igls, and a lot of just spending time together. It was four days I really needed to fuel some energy that will last until Christmas (even if it felt like it disappeared in one day after they left). It is always hard to so good bye to family, but this time I know we will see each other in two weeks again, so it's just a "see you soon" and that feels so much better.