Thursday, October 31, 2013

Heartbreaking

I love...

Jag älskar...
min familj och mina vänner som skriver, skickar vykort, foton eller en video just när jag behöver det som mest men kanske inte orkar prata. Ni anar inte hur mycket det betyder på en mörk dag. 


my family and friends who write, send postcards, photos or a video just when I need it the most but perhaps don't feel like talking. You have no idea how much it means on a dark day.



Monday, October 28, 2013

When it rains it pours

Jag vet inte hur detta översätts till svenska. En olycka kommer aldrig ensam? Det låter lite för tragiskt kanske. Det har i alla fall varit två av de mest krävande veckorna i mitt liv, och jag har inte orkat skriva om det än. Det kommer. Nu förbereder jag mig för att komma in i jobblunken igen. Det blir nog bra att kunna stänga av tankarna lite emellanåt. Det går inte så bra när man är hemma och har tid. Har jag sagt att jag längtar ihjäl mig till 2014?

When it rains it pours...and then some. I've just had two of the most demanding weeks of my life, and I didn't have any energy to write about it yet. It will come. Now I am preparing to get back to work again. I think it might be good to be able to turn off the thoughts once in a while. This is not possible being home and having a lot of time on one's hands. Did I already say I can't wait for it to be 2014?


Sunday, October 20, 2013

Meanwhile

Under tiden
Jag har inte orkat skriva om min operation än, även om den gick bra. Under tiden kommer en glad bild från när Sverige vann mot Österrike förra helgen. Några dagar innan Emma föddes så förlorade Sverige, helt ofattbart, mot Österrike. Kanske är detta vändpunkten. Kanske symboliserar mitt leende på bilden vad som väntar oss 2014?

I haven't felt like writing about the surgery yet, even if it went well. In the meantime, here is a happy picture from when Sweden beat Austria last weekend. A couple of days before Emma was born Sweden lost, quite unimaginable, against Austria. Maybe this is the turning point. Maybe my smile in this picture symbolizes what awaits us in 2014?

Photo: Johan Carlberg

Wednesday, October 16, 2013

Surgery

Operation
Snart är det dags för operationen. Bara en natt kvar. Jag är inte nervös än, det känns bara lättande på något vis. Att uppnå ännu ett delmål. Klockan 7 är det dags!

Soon it's time for the surgery. Only one night left. I am not nervous yet, it just feels relieving in a way. To reach yet another part goal. At 7 am it's time!

Tuesday, October 15, 2013

Wave of Light

Våg av ljus
Idag tände jag ett ljus för min kära Emma och ett ljus för alla hennes små vänner.

Today I lit a candle for my beloved Emma and a candle for all her little friends.


15 October

Idag är det den 15 oktober, vilket, som jag tidigare skrivit, är en hågkommstens dag för missfall, fosterdöd och spädbarnsdöd. Lagom till den här dagen har jag lyckats skriva klart berättelsen om Emma. Det känns skönt att kunna dela med sig av en del av vår historia tillsammans och den betyder mycket för mig. Den går att hitta på menyn längst upp. Inte för att jag behöver en speciell dag att minnas Emma på, men idag tänker jag extra mycket på henne och även alla andra små änglar som fick lämna sina föräldrar för tidigt.


October 15th
Today is October 15th, which, as I already mentioned, is Pregnancy and Infant Loss Remembrance Day. Befittingly to this day, I have managed to finish the story of Emma. It feels good to be able to share parts of our story together and it means a lot to me. It can be found on the menu at the top of the page. Not that I need a special day to remember Emma, but today I think even more about her and also all the other little angels who had to leave their parents too soon.

Sunday, October 13, 2013

My weekend in pictures

 Min helg i bilder


Snökaos i fredags, inga tåg, inget jobb
Snow chaos on Friday, no trains, no work


Efter vinsten i Sverige-Österrike matchen
After winning the Sweden Austria football game

Vacker höstdag i lördags
Beautiful autumn day on Saturday

Träffade min glada favorittjej
Met my happy favourite girl

Wednesday, October 9, 2013

Missed

Saknad
Semestern var ett välbehövligt avbrott för mig. En vecka när jag inte tänkte mycket alls. Efter semestern hamnad fokus på operationen och jag har ockuperat mina tankar med allt inför den. Men idag känner jag en otrolig saknad efter Emma igen. Ibland när jag tänker att det känns ok, inser jag plötsligt åter igen att jag måste leva med detta för resten av mitt liv. Att en operation inte kommer att ändra det. Sorgen kommer såklart att ändras men saknaden kommer alltid finnas kvar. Det känns så tungt. Så tungt att veta att jag aldrig kommer få hålla min lilla flicka igen. Vad jag inte skulle ge för att få bara en timme till med henne. Den 24:e oktober var det planerat att vår dotter skulle komma till världen. Den 24:e oktober måste vi istället begrava vår dotter. Det gör ont.
The vacation was such a well-needed break for me. A week when I was not thinking much at all. Afterwards, I focused on the surgery and I have occupied my thoughts with everything surrounding it. But today I miss Emma immensely again. Sometimes I think it feels ok, but then I suddenly realize all over again that I will have to live with this for the rest of my life. That a surgery won't change this. The grief will of course change, but I will still be missing her. It still feels so tough. It is so tough to know that I will never get to hold my little girl again. What I wouldn't give for just another hour with her. The 24th of October it was planned for our daughter to arrive into this world. The 24th of October we will have to bury or daughter instead. It hurts.

Saturday, October 5, 2013

Fun in the dunes of Maspalomas

Kul i Maspalomas dynerna 
Sista dagen på semestern tog pappa och jag en promenad till Maspalomas dynerna. Otroligt mäktigt och vackert, men väldigt varmt och jobbigt men sandhögar i skorna.

The last day of the vacation my dad and I took a walk to the dunes of Maspalomas. Absolutely magnificent, but also very warm and exhausting with piles of sand in the shoes.















Justin

Den väldigt talangfulla (och heta) Justin Timberlake har precis släppt andra delen av sitt album the 20/20 experience. Jag älskar verkligen hans sound och är besatt av det här albumet. Den här killen har verkligen det som kallas swag. Nu blir det högsta volym och städning.

The very talented (and hot) Justin Timberlake just released the second part of his album the 20/20 experience. I absolutely love his sound and I am obsessed with this album. This guy has got some serious swag. Now time for the highest volume and cleaning.

Surgery planning

Planerande av operation
Igår var det dags att få veta alla resultat från mina undersökningar och tester på endokrinologin. Jag hade i och för sig fått veta det mesta förra gången, men nu fick vi ett ingående samtal om alla resultat och även en tid för operation. Vi fick träffa en underbar läkare som också ska genomföra operationen. Jag har fullt förtroende för henne. Det blir en hysteroskopi kombinerat med laparoskopi. Hon kommer ta bort skiljeväggen, även hon trodde att det även kunde vara en polyp eller ett myom. Bort ska det vilket som. Samtidigt kommer hon kontrollera den ena äggledaren som inte visade fri passage under kontrastundersökningen. Om hon ser att det verkligen är nåt med äggledaren så kommer hon även fixa det om det går. Jag blev sen direkt skickad till narkosen för att kolla EKG och kolla blodet inför operationen. Jag älskar effektiviteten hos sjukvården i Österrike, jag känner mig väldigt väl omhändertagen. Den 17:e oktober är det dags!

Yesterday it was time to get all the results from the examinations and tests at the endocrinology. I already found most things out at the last visit, but now we had a thorough walk through of all the results and also got an appointment for the surgery. We got to meet a wonderful doctor who will also perform the surgery. I have full confidence in her. It will be a hysteroscopy combined with a laparoscopy. She will remove the septum, even though she thought it could also be a fibroid or myoma. It will be removed either way. At the same time she will check the one fallopian tube that didn't show free passage during the last examination. If there is actually something wrong with it, she will fix it if possible. After that I was sent straight to the anesthetic unit to have an EKG and run blood tests for the surgery. I love the efficiency of Austrian health care, I feel so well taken care of. The 17th of October is the day!

Wednesday, October 2, 2013

October

Oktober är, åtminstone i USA, månaden för ökad medvetenhet om missfall, fosterdöd och spädbarnsdöd. Den 15:e oktober är en dag då alla föräldrar och anhöriga kan tända ett ljus för sina barn och känna gemenskapen av andra i samma sits, en dag då man inte behöver känna sig ensam. Det tycker jag är ett jättebra initiativ. Jag kände mig otroligt ensam efter att vi förlorat Emma. Inte för att jag inte hade nära och kära omkring mig, men för att jag kände mig så misslyckad för att jag knappt hört talas om att någon förlorat sitt barn så sent i graviditeten förut. Jag ville inte träffa folk, dels för att det var jobbigt med deras blickar och reaktioner eller icke-reaktioner, men också för att jag skämdes för att min mage inte var där längre. För att inte jag lyckades med något som alla andra lyckas med. Sedan detta hände har väldigt många öppnat upp sig till mig och berättat historier om sig själva eller bekanta som har haft samma öde. Även om man inte önskar att någon annan ska förlora sitt barn så hjälper det faktiskt att veta att man inte är ensam, och att prata med någon som förstår exakt vad man går igenom. Men man får inte veta det förrän efteråt, efter att man har haft de där hemska och ensamma känslorna. För man pratar inte om det. Som Carina Bergfeldt skriver i sin krönika; på Facebook får ju ingen missfall. Just därför tycker jag det är viktigt att öka medvetenheten och att berätta: att jag är en av fyra.

October is, at least in the US, the pregnancy and infant loss awareness month. The 15th of October is the official pregnancy and infant loss remembrance day, a day when all parents and relatives can light a candle for their children and feel the community of others in the same boat, a day to not feel lonely. I felt incredibly lonely after we lost Emma. Not because I wasn't surrounded by friends and family, but because I felt like a failure since I had barely heard of anyone losing their baby that late in the pregnancy before. I didn't want to see people, partly because it was hard with their looks and reactions or non-reactions, but also because I was ashamed that my belly wasn't there anymore. Because I didn't succeed in something that everybody else have succeeded with. After this happened, a lot of people have opened up to me and told me stories about themselves or friends who had the same faith as us. Even if one never wishes anyone else to lose their child, it does help to know you're not alone, and to talk to someone who understands exactly what you are going through. But this is something you here about first after you had all these horrible and lonely feelings. Because one doesn't talk about it. Especially because of this, I think it is important to raise awareness and to tell the world: that I am one in four.