It's called a miscarriage

Det kallas ett Missfall
Missfall är ett ord som man absolut inte vill höra när man är gravid. Även om man hört att det skulle vara ganska vanligt så är det ju inget som händer mig!

Jag var ganska orolig innan jag kom förbi den magiska gränsen, 12 veckor, men sedan skulle ju allt bara gå bra. Jag passerade halvtid och det fanns inte en tanke på att något skulle kunna gå dåligt så sent. Inte något annat än foglossning och andra diverse graviditetskrämpor.

På söndagen i vecka 21 tog vi magfoto som vi gjorde varje söndag. Magen hade blivit så himla fin efter en växtspurt under min semester. Jag kände mig otroligt vacker och älskade min runda mage. Två dagar senare var den borta. Kramper och blödningar, en livmodertapp som öppnat sig, sammandragningar som inte lugnade ner sig, timmar av värkar, sprutor av morfin och en förlossning. Det var så jag fick sent "missfall".

Jag hatar det ordet. Som Malin Wollin beskrev så bra i sin intervju i Mama när en liknande sak hände henne: mitt barn som dog var inget missfall. Här i Österrike gör man skillnad på missfall och ett för tidigt fött barn genom vikten på barnet. Om det väger under 500 gram är det alltså ett missfall. Men vår dotter var i allra högsta grad ett barn som vi förlorade. Jag älskade henne från första stund och jag saknar henne varje dag. Vi höll henne i våra armar, pussade henne och pratade med henne. Hon var så söt och vacker. Det var vår dotter.

Därför gör det så ont i mig när jag av någon anledning måste säga att jag fick missfall, det förringar betydelsen av Emma. Jag förlorade ett barn, min dotter. Jag blev mamma till ett änglabarn och de känslor det för med sig ryms inte i det där hemska ordet.

Sista bilden på magen
Last picture of the Belly

A word you do not want to hear when you're pregnant. And never did I think it would happen to me, as one always thinks. Before passing the magical 12 weeks I was a little worried, but after passing half time I enjoyed my beautiful belly so much and relaxed. On Sunday in week 21, as usual on Sundays, we took the weekly pic of the growing belly. Two days later, it was gone.

Cramps, bleedings, an open cervix, hours of labour and morfin shots and finally giving birth. That was my version of a  late "miscarriage".

I've come to hate this word. It belittles everything that we went through. Giving birth to a beautiful daughter, loving her from the first moment, holding her in our arms, kissing her and talking to her, all these experiences are diminished by that little word. I became a mother, we became parents and I miss Emma every day.

We lost a child.