Vår lilla Emma var perfekt. Det fick vi veta vid vårt besök på sjukhuset i veckan. Innerst inne visste jag det hela tiden. Det var först hjärtskärande att höra, att det inte var något fel på henne. Det gör också väldigt ont för jag kommer så tydligt ihåg hennes sparkar den där dagen på sjukhuset, extra starka, hur hon kämpade för att få vara kvar när min kropp ville annorlunda. Läkaren fick oss dock att se det från den ljusa sidan för framtiden, vi behöver inte oroa oss för att det var någon genetisk rubbning som kanske händer igen.
Däremot kunde de fastställa en infektion i moderkakan som antagligen uppstått för att jag tyst öppnat mig under en tid, antagligen på grund av försvagad livmodertapp till följd av min konisation för ett antal år sen. En sådan infektion leder alltid snabbt till värkar och den utgång som vi hade. Kroppens sätt att skydda sig antar jag. Som tur är finns det något man kan göra åt det. Det var så skönt att höra läkaren vara så säker på att ett cerclage kommer förhindra att samma sak händer nästa gång. Det hjälper inte i sorgen över Emma, men det ger mig hopp och en lyckokänsla att det kommer gå bra för hennes lillebror eller lillasyster. För det kommer vi alltid ha Emma att tacka.
Our little Emma was perfect. That is what they told us at our appointment at the hospital this week. Deep down, I always knew this. At first, it was heartbreaking to hear, that nothing was wrong with her. Also, it hurts so much since I distinctly remember her kicks that day in the hospital, extra strong, how she was fighting to stay when my body wanted something different. The doctor got us to see the silver lining though, that we don't have to worry about some genetic disorder that might occur again.
However, they could determine an infection in the placenta, which probably was caused after opening quietly for some time, most likely due to an incompetent cervix as a result of my conization ten years ago. An infection like that always quickly leads to labor and the outcome we had. The body's way of protecting itself I guess. Luckily, something can be done about this. It was so nice to hear the doctor being certain that a cerclage will prevent the same thing happening next time. It doesn't help in mourning Emma, but it gives me hope and feeling of joy that her little brother or sister will do fine. For that we will always have Emma to thank.
Däremot kunde de fastställa en infektion i moderkakan som antagligen uppstått för att jag tyst öppnat mig under en tid, antagligen på grund av försvagad livmodertapp till följd av min konisation för ett antal år sen. En sådan infektion leder alltid snabbt till värkar och den utgång som vi hade. Kroppens sätt att skydda sig antar jag. Som tur är finns det något man kan göra åt det. Det var så skönt att höra läkaren vara så säker på att ett cerclage kommer förhindra att samma sak händer nästa gång. Det hjälper inte i sorgen över Emma, men det ger mig hopp och en lyckokänsla att det kommer gå bra för hennes lillebror eller lillasyster. För det kommer vi alltid ha Emma att tacka.
Our little Emma was perfect. That is what they told us at our appointment at the hospital this week. Deep down, I always knew this. At first, it was heartbreaking to hear, that nothing was wrong with her. Also, it hurts so much since I distinctly remember her kicks that day in the hospital, extra strong, how she was fighting to stay when my body wanted something different. The doctor got us to see the silver lining though, that we don't have to worry about some genetic disorder that might occur again.
However, they could determine an infection in the placenta, which probably was caused after opening quietly for some time, most likely due to an incompetent cervix as a result of my conization ten years ago. An infection like that always quickly leads to labor and the outcome we had. The body's way of protecting itself I guess. Luckily, something can be done about this. It was so nice to hear the doctor being certain that a cerclage will prevent the same thing happening next time. It doesn't help in mourning Emma, but it gives me hope and feeling of joy that her little brother or sister will do fine. For that we will always have Emma to thank.
No comments:
Post a Comment