Last Day at Work

Idag skulle ha varit min sista dag på jobbet. Istället flög den bara förbi som vilken annan jobbdag som helst. Det är konstigt vilken annorlunda situation jag befinner mig i jämfört med hur det skulle varit. Det är otroligt ledsamt, och jag försöker istället tänka på allt jag har att vara tacksam över idag så att greppet runt mitt hjärta släpper efter för en stund. Jag är tacksam för att jag har en fyradagars helg framför mig, för att den underbara man som jag älskar står och lagar ljuvlig mat åt mig i köket, för att jag ska träffa mina söta vänner för ett glas vin om ett tag och för alla vänner jag inte träffar idag men som ändå är de finaste man kan önska sig. Tacksam för att jag läser en rörande och rolig bok, för att jag precis fick ett kärleksfullt sms av min mormor och morfar, för att min bror är den otroliga person han är och för att jag vet att min mamma och pappa hemma tänker på mig idag som alla andra dagar. Tacksam för att jag, trots allt det sorgliga, ändå känner kärlek och lycka över mycket annat. 

Today was supposed to have been my last day at work. Instead it just passed like any other work day. Strange, the situation I am in now compared to how it should have been. It is incredibly sad, and instead I am trying to think of all the things I am grateful for, to ease the weight in my heart for a while. I am grateful for having a four day weekend in front of me, for the wonderful man I love  cooking me a delicious meal in the kitchen right now, for the fact that I am meeting up with my sweet friends for a glass of wine in a while and for all the friends that I am not meeting today but still are the best one could ever wish for. Grateful for reading a moving and funny book, for just receiving a very loving text from my grandparents, for my brother being the great person he is and for knowing that my mom and dad are thinking of me today like every other day. Grateful, because despite the bad things that have happened, I still feel love and joy about a lot of things in life.