Wednesday, March 12, 2014

Nine months

Nio månader
Idag den 12 mars är det nio månader sen Emma hälsade på oss en liten stund. Jag kan inte riktigt fatta att det har gått så lång tid sen dess. Helgen var ganska jobbig då jag vid den tiden för ett år sedan fick se Emmas hjärta slå för första gången. Det var ju en väldigt kaosartad dag på sjukhuset med mamma i München, och samtal hem till en chockad Matti om att vi var mycket längre än vi trott. Trots all kaos och chock de där dagarna så är de också fina minnen nu. även om de poppar upp i mitt huvud när som helst vare sig jag vill det eller inte. Nio månader senare hade jag dock inte varit där jag är nu om jag inte hade bearbetat de här minnena och försökt se dem som mer vackra än smärtsamma (även om hjärtat fortfarande värker av saknad varje dag). De flesta får åratal att skapa minnen med sina barn, vi fick 21 veckor så allt som jag kan minnas är guld värt. Jag vet att det kan verka som att jag torterar mig själv med minnena och jämförelser med hur det var och kunde ha varit, men den smärtan är bara ett uttryck för min kärlek till Emma. Nio månader av kärlek.


Today, the 12th of March, marks nine months since Emma visited us for a brief moment. I can't really comprehend that it has been so long since then. The weekend was pretty rough since I at that time last year got to see Emma's heartbeat for the first time. It was a very chaotic day with my mom at the hospital in Munich, and a call home to a very shocked Matti since we were much further along than we had thought, but in spite of all the chaos and shock those days they are also nice memories now, even if they pop up in my head at any time whether I want it or not. Nine months later I wouldn't have been where I am now it it hadn't been for dealing with these memories and trying to see them more as beautiful than painful (even if my heart still aches of longing every day). Most people get decades to create memories with their children, we had 21 weeks so everything that can be remembered is worth everything to me. I know it might seem like I am torturing myself with the memories and comparisons of what were and could have been, but this pain is only an expression for my love to Emma. Nine months of love.



No comments:

Post a Comment