Tuesday, September 3, 2013

Grattis Carro!!!

Idag fyller en av mina bästa och äldsta vänner år. 
Carro, jag hoppas att Johan och Sigrid gav dig en underbar födelsedag precis som du förtjänar. Tack för att du finns och alltid är den du är. Hoppas jag får ge dig en riktig kram snart, fina du.

1000 oriktiga kramar från Österrike



Today is the birthday of one of my best and oldest friends. 
Carro, I hope Johan and Sigrid gave you a wonderful day, just like you deserve. Thank you for being there and always being who you are. I hope I get to give you a real hug soon sweetie.

1000 non real hugs from Austria

Two steps forward, and one back

Två steg fram, och ett tillbaka
Idag hade jag lust att skriva något upplyftande eftersom jag har känt mig ganska normal de senaste dagarna. Så blev det inte. Hela dagen har jag varit omotiverad, ointresserad och trött. När jag kom hem var det plötsligt där. Gråtanfallet som jag inte har haft på relativt länge. Det är otroligt med vilken kraft det kan komma utan att man förväntar sig det. På ett sätt är det jobbigt eftersom jag blir påmind om det fina som inte finns hos mig längre. Men samtidigt är det skönt. Jag vet ju att det är "helt normalt" och jag mår egentligen inte sämre för att jag gråter. Det är bara att det syns på utsidan (i form av en rinnande näsa och svullna ögon). Ibland måste känslorna ventileras på ett annat sätt än ord för att kunna släppa lite på den tunga vikten på insidan. Då väljer jag mycket hellre en stor ful gråt än att vara arg. Jag är inte bra på att vara arg. 
Sakta men säkert blir det bättre. Som de där danserna man lärde sig i skolan. Två steg fram, och ett tillbaka.

Today I felt like writing something positive, since I've felt relatively normal the last couple of days. That didn't happen. All day I was demotivated, uninterested and tired. I got home, and suddenly there it was. The crying spell I didn't have for quite some time. It is amazing, the force with which it can come when one doesn't expect it. In a way it is tough, since I get reminded of the beauty that is no longer with me. On the other hand, it feels good. I know it is "completely normal" and I don't really feel worse because I cry. It just shows on the outside (in the form of a runny nose and puffy eyes). Sometimes the feelings have to be ventilated in another way than the spoken word to be able to let go of the some of the weight inside. Then I much rather choose a big ugly cry than being angry. I am no good at being angry.
Slowly it is getting better. Like those dances you learned in school. Two steps forward, and one back.

Quote of the Day

Dagens Citat

Monday, September 2, 2013

A father

En pappa
Han blev också en förälder den där dagen. En pappa. Lika mycket som jag, förlorade han ett barn. Ändå har det varit svårt för många att förstå att han också är ledsen och sörjer. Att han kanske reagerar annorlunda, är nere eller har mindre tålamod än innan. Jag blir så glad varje gång någon frågar inte bara hur jag, men även hur han mår, för då vet jag vet att de förstår. Jag vill att de ska förstå. I och med den här tragedin har vi lärt känna varandra mer än någonsin förr. Jag har lärt känna en otroligt vacker man. En som jag inte hade klarat mig igenom det här utan, utan att dela upplevelsen. Inte utan hans kramar, hans tröstande ord, hans förståelse och hans beskyddande mot omvärlden som kändes så stor och skrämmande.

Jag är så otroligt tacksam för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig.

He also became a parent that day. A father. Just like me, he lost a child. Yet, it has been hard for a lot of people to understand that he is also sad and mourning. That he might react differently, feel down or have less patience than before. I am so glad every time somebody asks not only how I, but also how he is feeling, because then I know they understand. I want them to understand. With this tragedy, we got to know each other like never before. I've gotten to know an incredibly beautiful man. One that I would not have made this through without, without sharing the experience. Not without his hugs, his comforting words, his understanding, and his protection against the surrounding world that seemed so big and frightening.

I am so incredibly grateful to have you in my life. I love you.


A father's grief

 It must be very difficult
To be a man in grief,
Since "men don't cry"
and "men are strong"
No tears can bring relief.
It must be very difficult
To stand up to the test,
And field the calls and visitors
So she can get some rest.
They always ask if she's all right
And what she's going through.
But seldom take his hand and ask,
"My friend, but how are you?"
He hears her crying in the night
And thinks his heart will break.
He dries her tears and comforts her,
But "stays strong" for her sake.
It must be very difficult
To start each day anew.
And try to be so very brave-
He lost his baby too.

by Eileen Knight Hagemeister 
  

Sunday, September 1, 2013

Normal weekend

Jag har faktiskt haft en normal helg. Det känns som den första som jag inte behövt göra något speciellt, inga tvång utan bara tagit dagen som den kommit utan att behöva vara ledsen hela tiden. Som en vanlig helg när tiden bara går utan att man tänker på det. Det är konstigt hur humöret kan ändras så snabbt från i fredags morse, men vänner omkring mig och längre bort har varit glada, och det gör mig glad. Men...såklart jag skulle vara ännu gladare om det bara var lördag idag. Helgen är ljuvlig.

Actually I had a normal weekend. It feels like the first one where I did not have to do anything special, no musts. I just took the day as it came without having to be sad all the time. Like a normal weekend where time just passes by without one thinking about it. It's strange how quickly the mood can change from Friday morning, but friends around me and further away have been happy, and that makes me happy too. But...of course I would be happier it it were only Saturday today. The weekend is lovely.

Quote of the Day

Dagens Citat