From Home to Home

Då var jag på väg hem till Innsbruck igen. Två veckor har gått lika snabbt som det gör varje gång jag är hemma och det är som vanligt lite vemodigt att lämna Sverige och familjen. Det är svårt att ha sitt hjärta på två ställen, men jag är så nöjd med den här tiden. Jag hann med allt det som jag ville göra, vilket egentligen inte var mycket, men ändå allt. Ha mycket tid med min älskade mamma och pappa, umgås med bror, morföräldrar och andra nära och kära, läsa, vila, kramas, tänka, och inte tänka. Både min kropp och själ är redo för vardagen igen och nu ser jag fram emot att om tre timmar få kramas med någon som jag saknat väldigt mycket!

On my way back to Innsbruck again. Two weeks have gone by as fast as they do every time I am at home and as usual it’s with mixed feelings that I leave Sweden and my family. It is hard to have your heart in two places, but I am so pleased with the time that I’ve had. I managed to do everything that I wanted to do, which really wasn’t a lot, yet everything. To have a lot of time with my beloved mom and dad, hang out with my brother, grandparents and other dear ones, read, rest, hug, think, and not think. Both my body and soul are ready for everyday life again and now I am really looking forward to hug someone that I’ve missed a lot. Only three hours left!
 

There Are No Rainy Days

Det finns inga regniga dagar när man träffar den här lilla damen. Även om det öser ner utomhus så har man en sol som lyser upp hela tillvaron. Vad skönt att det finns Lily till låns ibland!

There are no rainy days when meeting this little lady. Even if it's pouring down outside there is this sun that lights up everything. It's so nice to be able to borrow Lily sometimes! 

 

HAPPY BIRTHDAY

Happy birthday to you, the love of my life. No words have to be written here, you always know what I am thinking without me having to say it anyway. Just in case you forgot how you make me the luckiest girl on earth; I admire you, I'm proud of you, I cherish you, I'm in love with you and I love you! Puss

 

One Year

Ett år

Det är vad min terapeut säger att man måste gå igenom innan det blir lite lättare. Innan man gått igenom alla dagar som går att jämföra med året innan och alla högtider som man redan föreställt sig i framtiden. 

Det var en liten paus med de där jämförelserna efter Emmas beräknade födelsedatum och begravning och fram till jul. Fast en paus var det ju ändå inte för på dagen för Emmas begravning började jag ta hormoner och hade tusen saker att oroa mig för. Sen kom julen som gick lättare än förväntat, mycket tack vare kärleken från min familj och att min kärlek var där med mig och min familj. Dags för nyår, det bitterljuva nyåret, som övergick i en väntan på operation. 

Nu är jag här. Nu börjar en helt annan typ av datum och jämförelser att poppa upp. På torsdag är det Mattis födelsedag. För ett år sedan den dagen var jag gravid i tredje veckan. Lilla Emma var ett en gammal vecka litet guldkorn i min mage som ingen av oss visste om. Eftersom jag var gravid i 21 veckor så kanske det inte är så svårt att föreställa sig vad det är för jämförelser min hjärna kommer ockupera mig med framöver. Alla dessa underbara minnen som jag värdesätter så mycket, men som samtidigt gör så ont. Tiden har gått otroligt snabbt när man ser tillbaka och snart har vi klarat igenom oss det här året. Det trodde jag aldrig då. Arton veckor kvar.

That is what my therapist tells me is what you have to go through before it starts getting easier. Before you have passed all those days that can be compared to the year before or all the holidays that you had already envisioned in the future.  

There was a short break with those comparisons after Emma's due date and funeral until Christmas. Although, it wasn't really a break since on the day of Emma's funeral I started taking the hormones and had a thousand things to worry about. Then came Christmas, which went a lot better than expected, mostly thanks to the love from my family and the fact that my love was there with my family and me. Time for New Year's Eve, the bitter sweet New Year's Eve, that transitioned into a wait for the surgery.

Now I'm here. Now a completely other kind of dates and comparisons are popping up. On Thursday it's Matti's birthday. A year ago on that day I was three weeks pregnant. Little Emma was a one week old little grain of gold in my belly that none of us knew about. Since I was pregnant for 21 weeks it might not be that hard to imagine what kind of comparisons my brain will occupy me with in the weeks to come. All these wonderful memories that I treasure so deeply, but that hurt so much as well. When looking back, time has passed incredibly fast and soon we will have made it through this year. I never thought so back then. Eighteen weeks to go.

3,2,1...

Snart är det dags att åka hem till Sverige, bara tre dagar kvar! Vad allting känns mycket lättare när man har julen att se fram emot, även om det är blandat med mycket andra känslor det här året. Men det finns inget bättre än att åka hem och äta en massa gröt, skinka och julgodis, och kramas med familjen. Om bara pappa ser till att fixa lite snö så blir allt perfekt!

Soon it's time to go home to Sweden, only three days left! Everything feels so much easier when you have Christmas to look forward to, even if there are a lot of other feelings in the mix this year as well. There is nothing better though, than going home and eat a lot of porridge, ham and Christmas candy,  and to hug my family. If only my dad can make sure there is some snow everything will be perfect!

Six months

Sex månader

Inatt vaknade jag på ett väldigt konstigt sätt. Jag somnade runt 23 och sen vaknade jag plötsligt av någon anledning, säker på att jag hört mitt alarm och trodde att jag var tvungen att gå till jobbet. Det var becksvart som det alltid är när jag går upp under vintern, men när jag kollade på klockan såg jag att det var knappt efter midnatt. Det var förvirrande och det tog mig ett bra tag innan jag insåg att jag faktiskt kunde somna om. Exakt för sex månader sedan den tiden föddes Emma. Den 12 december kändes så långt borta då, som att vi aldrig skulle komma dit. Ett halvår, det var en evighet och mer. Och nu är vi här. Sex månader senare. Ibland önskar jag att de här sex månaderna aldrig hade hänt. Men det gjorde de, och därför skulle jag aldrig i livet vilja ändra på det. Det har förändrat mig utan och innan. Det har förändrat sättet jag ser världen på och sättet jag känner på. Så många känslor och så lite känslor på samma gång. Jag hatar att Emma inte är här hos oss, men jag älskar att vi fick träffa henne. Jag hatar att just vi är tvungna att gå igenom allt det här, men jag älskar att vi älskar varandra på ett helt annat sätt än tidigare, den typen av älska som man ser i riktigt riktigt bra filmer. Jag älskar min familj ännu mer om det ens är möjligt, men jag hatar att Emma inte får lära känna dem. Jag hatar att det här är någonting som alltid kommer vara en del av mig, men jag älskar det också. Samtidigt känner jag mig helt tom och utmattad. Men men, jag överlevde de här sex månaderna och det kan bara bli bättre. Jag ser fram emot de kommande sex månaderna.

I woke up in a really weird way tonight. I fell asleep around 23 and then for some reason I abruptly awoke, sure I had heard my alarm go off, thinking I had to go to work. It was pitch black like it always is when I get up in winter, but looking at the time I saw it was just after midnight. It was really confusing and took me a long time to realize I could actually go back to sleep. Exactly six months ago at that time Emma was being born. The 12th of December felt so far away at the time, like we would never get there. Half a year, that was an eternity and more. And now here we are. Six months later. Sometimes I wish these six months had never happened. But it did, and therefore I wouldn't change them for the world. It has changed me to the core.  It has changed the way I see the world and the way I feel. So many feelings and so little feelings at the same time. I hate that Emma is not here with us, but I love that we got to meet her. I hate that we have to go through all this, but I love the way we love each other in a completely other way than before, the kind of love you see in really really good movies. I love my family even more if that is even possible, but I hate that Emma won't get to know them. I hate that this is something that will always be a part of me, but I love it too. At the same time I feel completely empty and drained. But hey, I survived these six months and it can only get better from here. I look forward to the next six months.

Highlight of Saturday

Jag har haft en underbar lördag. Jag har gjort i princip ingenting och det är så otroligt skönt. Att vakna upp när kroppen vill vakna upp, läsa lite i min bok, somna om, äta frukost och kolla klart första säsongen av Bron omgiven av tomtar, ljus och annat mysigt julpynt. Lördagens höjdpunkt var dock två underbara tjejer som alltid får mig att le.

I had a wonderful Saturday. I'v done basically nothing and it feels so incredibly good. To wake up when the body wants to wake up, read a bit in my book, fall asleep again, have breakfast and finish the first season of the Bridge surrounded by Santas, candles and other cozy Christmas decorations. The highlight though, was two girls who always make me smile.

See you soon

Vi ses snart

Det var en riktigt mysig helg med mina föräldrar här och Innsbruck visade sig från sin bästa sida med solsken, klar himmel och lite snö. Det blev mycket spatserande på julmarknaderna (speciellt för att leta efter en fin tomte åt min pappa =) ), ett besök vid den vackra graven för att säga hej till Emma, en fin promenad uppe i Igls i solen och mycket mys tillsammans. Det var fyra dagar jag behövde för att tanka energi som ska räcka tills jul (även om det känns som att den försvann på en dag efter att de åkt). Det är alltid jobbigt när man ska säga hej då till familjen, men den här gången vet jag att vi ses om två veckor igen och då blir det bara ett "vi ses snart" och det känns så mycket bättre.

It was such a cozy weekend with my parents here and Innsbruck showed itself from its best side with sunshine, a clear sky and some snow. We did a lot of walking around the Christmas markets (especially to look for a nice Santa Claus for my father =) ), a visit at the beautiful grave to say hi to Emma, a nice walk up in Igls, and a lot of just spending time together. It was four days I really needed to fuel some energy that will last until Christmas (even if it felt like it disappeared in one day after they left). It is always hard to so good bye to family, but this time I know we will see each other in two weeks again, so it's just a "see you soon" and that feels so much better.

 

       

One day

En dag

Nu är det bara en dag kvar tills mina kära föräldrar kommer hit för att hälsa på! Det ska bli så mysigt att visa dem Innsbruck på vintern och dricka årets första Glühwein. Det har snöat en hel del också och är riktigt kallt så Innsbruck visar sig från sin bästa sida. Sedan är det bara två veckor kvar innan jag åker hem till jul. Alla dessa småavbrott  gör att tiden går ganska snabbt, vilket jag verkligen uppskattar för tillfället. Skönt att ha något att se fram emot! Sex timmars jobb och sen fyra dagars helg  med min familj! Underbart!

 

Now it's only one day left until my dear parents are coming here to visit! It's going to be so cosy to show them Innbruck during winter and drink the first Glühwein of the year. It has snowed quite a bit as well and it's very cold so Innsbruck is showing itself from the best side. Then it is only two weeks left until I leave to go home for Christmas. All these little breaks make time go pretty fast, which I really appreciate at the moment. It is so nice to have something to look forward to! Six hours of work and then a four day weekend with my family! Wonderful!

 

Little Miss Sunshine

Det absolut bästa sättet att starta en helg med bra humör är att träffa den här lilla solstrålen och hennes älskade mamma. Få massa pussar och kramar, chokladkladd från små fingrar på jeansen, lyssna på oförståeliga konversationer och känna lyckorus av det underbara lilla skrattet. Efter en kväll hos dem, med en utsökt middag som avslut kunde jag somna som en prinsessa. Vet inte hur jag skulle ta mig igenom den här tiden utan änglar som dem. Stor som liten, ni betyder så mycket gör mig! <3

The absolutely best way to start the weekend with a good mood is to meet this little sunshine and her lovely mom. To get loads of kisses and hugs, stains of chocolate from little fingers on my jeans, listening to non understandable conversations and getting a happy high from that wonderful little laugh. After an evening at their place, with an exquisite dinner to round things off I could fall asleep like a princess. I don't know how I would get through this time without angles like them. Big or small, you mean so much to me! <3

Emma's Day

Emmas Dag

Den 24 oktober var Emmas dag. Det var den vackraste dagen sedan 12 juni. Inte bara dagen då Emma skulle begravas, men även dagen då hon var beräknad att träffa oss för första gången. Just därför ville vi att dagen skulle vara till för att hylla henne och inte bara innehålla en ledsam begravning. Vi ville att det skulle vara ok att gråta, men även att skratta och vara glad.

Innan det var dags för begravningen hann vi spendera förmiddagen i slottsparken under den värmande solen och bland alla färggranna löv. Jag älskar höstdagar som denna, när luften är frisk, men med solens värme kan man gå runt i enbart t-shirt. Jag kan föreställa mig hur Emma hade sprungit runt och lekt med alla löv om ett par år på en sån här dag. Hur hon hade skrattat och varit bedårande söt. Det är ett av alla minnen jag aldrig kommer att få av henne. Det som gör sorgen så mycket svårare och som kanske inte alla förstår. Att man inte bara förlorar ett barn, utan även alla drömmar om framtiden. Jag saknar minnen som jag aldrig haft.

The 24th of October was Emma's day. It was the most beautiful day since 12th of June. Not only the day when Emma was going to get buried, but also the day she was supposed to have met us for the first time. Because of this, we wanted the day to be a celebration of her and not only consist of a sad funeral. We wanted it to be ok to cry, but also to laugh and be happy.

Before it was time for the funeral, we had time to spend the morning under the warming sun and among all the colorful leaves in the park of the Ambras Castle. I love autumn days like this one, when the air is fresh, but with the heat of the sun one can walk around in solely a t-shirt. I can imagine how Emma would have been running around and playing with all the leaves in a couple of years. How she would have laughed and been incredibly cute. It is one of all the memories I will never have of her. What makes the grief so much harder and that everybody might not understand. That one does not only lose a child, but also all the dreams about the future. I miss memories I never had.

Själva begravningen var så vacker som den bara kunde bli. Minnet jag har av den är inte att den var så ledsam, det jobbigaste avskedet har vi ju redan haft. Det kändes mer som att det vackra vann den här dagen. Det är klart att det var hjärtskärande och otroligt sorgligt att säga hej då till vår dotter, men det var så fint gjort och det var tröstande på sitt sätt. Att se alla andra ledsna föräldrar gör inte den egna sorgen lättare, men man känner sig i alla fall mindre ensam. Och det försäkrar mig även om att inte heller Emma är ensam, var hon än är. När vi stod vid graven och lyssnade på prästens visa och fina ord, sken solen in genom trädgrenarna rakt på den lilla kistan. Det var så perfekt och det kändes som om alla små barn var med oss. Alla våra små solstrålar som ville ge sina älskade föräldrar ett litet tecken på att de har det bra.

The funeral itself was as beautiful as could possibly be. The memory of it is not that it was very sad, we did already have to do the hardest farewell. It felt more like the beautiful won this day. Of course it was heartbreaking and incredibly sad to say good-bye to our daughter, but it was so nicely done and that was comforting in a way. To see all the other sad parents does not make the own grief easier, but at least one feels less alone. And it assures me that Emma is not alone either, wherever she is. As we were standing by the grave and listened to the wise and beautiful words of the priest, the sun shone through the tree branches and right onto the little coffin. It was so perfect and it felt like all the little children were with us. All our little sunshines that wanted to give their beloved parents a little sign to say that they are well.

Resten av kvällen spenderade vi med några av våra närmsta vänner på en avskild grönplätt i utkanten av Innsbruck och senare på middag nere i stan. En skål för vår dotter, en magisk utsikt över staden, vänner att gråta och skratta med, att luta sig mot, en gåva i form av en liten nyckelpiga för tur i framtiden och stärkande kramar från min kärlek gav en positiv blick inför framtiden. En inställning som jag är säker på att Emma hade velat att vi skulle ha. Den inställningen är något jag får kämpa med varje dag, men just den här kvällen kändes det som att allt kommer bli ok. Jag är så tacksam att våra vänner var med (och även för familj och vänner som tänkte på oss denna dagen) och fick oss att känna så, fick oss att le på Emmas dag. Det är det finaste vi kunde ge henne. Ett löfte om att vi kommer kunna njuta av våra liv igen, och även gottgöra för att allt det hon inte fick uppleva. Ett leende avsked som inte bara betyder hej då utan att vi en dag kommer ses igen. Då kommer jag ge henne en kram och puss för varje dag hon inte varit med oss. Då varje dag kommer vara Emmas dag.

The rest of the evening we spent with some of our closest friends on a secluded patch of green at the periphery of Innsbruck and later on at dinner in the city. A toast for our daughter, a magical view of the city, friends to cry and laugh with, to lean on, a gift in form of a little ladybug for luck in the future, and strengthening hugs from my love gave me a positive outlook of the future. This outlook is something I have to struggle with each and every day, but on this night it felt like everything will be ok again. I am so grateful for our friends who joined us (and also family and friends who thought of us on this day) and made us feel like this, made us smile on Emma's day. It is the nicest thing we could've given her. A promise of being able to enjoy our lives again, and to make up for all those things she never got to experience. A smiling farewell that does not only mean goodbye, but also that we will meet again one day. Then I will give her a hug and a kiss for every day she hasn't been with us. Then every day will be Emma's day.

Mormor

Idag fyller min kära mormor år. En av de vackraste och finaste kvinnor jag känner, både på insidan och utsidan. Önskar jag kunde vara där och krama dig och äta tårta, men det tar vi igen i jul! Tusen pussar och kramar till dig!

Grandmother

Today is my grandmother's birthday. One of the most beautiful women I know, on the inside as well as on the outside. I wish I could be there to hug you and eat cake, but we'll make up for it on Christmas. Thousands of kisses and hugs for you!

Wave of Light

Våg av ljus

Idag tände jag ett ljus för min kära Emma och ett ljus för alla hennes små vänner.

Today I lit a candle for my beloved Emma and a candle for all her little friends.

Missed

Saknad
Semestern var ett välbehövligt avbrott för mig. En vecka när jag inte tänkte mycket alls. Efter semestern hamnad fokus på operationen och jag har ockuperat mina tankar med allt inför den. Men idag känner jag en otrolig saknad efter Emma igen. Ibland när jag tänker att det känns ok, inser jag plötsligt åter igen att jag måste leva med detta för resten av mitt liv. Att en operation inte kommer att ändra det. Sorgen kommer såklart att ändras men saknaden kommer alltid finnas kvar. Det känns så tungt. Så tungt att veta att jag aldrig kommer få hålla min lilla flicka igen. Vad jag inte skulle ge för att få bara en timme till med henne. Den 24:e oktober var det planerat att vår dotter skulle komma till världen. Den 24:e oktober måste vi istället begrava vår dotter. Det gör ont.

The vacation was such a well-needed break for me. A week when I was not thinking much at all. Afterwards, I focused on the surgery and I have occupied my thoughts with everything surrounding it. But today I miss Emma immensely again. Sometimes I think it feels ok, but then I suddenly realize all over again that I will have to live with this for the rest of my life. That a surgery won't change this. The grief will of course change, but I will still be missing her. It still feels so tough. It is so tough to know that I will never get to hold my little girl again. What I wouldn't give for just another hour with her. The 24th of October it was planned for our daughter to arrive into this world. The 24th of October we will have to bury or daughter instead. It hurts.

The Surprise

Överraskningen

Back

Tillbaka
Efter en underbar tid i Gran Canaria är vi tillbaka i ett regnigt Innsbruck. Det var så kul att få överraska mina föräldrar och få tillbringa en hel vecka med dem och min bror. Efter mycket slöande vid poolen, bad i Atlanten vid soluppgången, utsökta middagar och mycket kärlek mår min själ bättre. Ett hav av bilder kommer senare, nu är det dags att kolla finalerna av Dexter och Breaking Bad med frukost i soffan medan regnet smattrar mot fönstrena.

After a wonderful time in Gran Canaria we are back in a rainy Innsbruck. It was so much fun surprising my parents and to spend a whole week with them and my brother. After a lot of laziness by the pool, swimming in the Atlantic at sunrise, delicious dinners and loads of love my soul feels better. An ocean of pictures will come later, now it's time to watch the finales of Dexter and Breaking Bad with breakfast in the sofa while listening to the sound of rain on the windows.

Sunset view from our terrace every night

Poolside laziness

Pappa 60 år / Dad's 60th

Grattis på födelsedan älskade far! 

Idag fyller du, min underbara unga pappa, 60 år, och jag är så glad att jag får fira den tillsammans med dig och inte bara säga grattis via ett samtal från Innsbruck. Älskade pappa, du betyder så mycket för mig. Tack för allt du gjort under hela mitt liv, för att du är den du är och gjort mig till den jag är. Du är min idol och jag älskar dig så det gör ont. 

Puss o Klapp o Kram

Dottern

Happy birthday my beloved father!

Today you, my wonderful young dad, are turning 60, and I am so happy to be able to celebrate it together with you and not only saying happy birthday via a phone call from Innsbruck. Dear dad, you mean so much to me. Thanks for everything you've done my whole life, for being who you are and for making me the person I am. You are my idol and I love you so much it hurts.

Kisses and hugs

The Daughter