Då
var jag på väg hem till Innsbruck igen. Två veckor har gått lika snabbt som det
gör varje gång jag är hemma och det är som vanligt lite vemodigt att lämna
Sverige och familjen. Det är svårt att ha sitt hjärta på två ställen, men jag
är så nöjd med den här tiden. Jag hann med allt det som jag ville göra, vilket
egentligen inte var mycket, men ändå allt. Ha mycket tid med min älskade mamma
och pappa, umgås med bror, morföräldrar och andra nära och kära, läsa, vila,
kramas, tänka, och inte tänka. Både min kropp och själ är redo för vardagen
igen och nu ser jag fram emot att om tre timmar få kramas med någon som jag
saknat väldigt mycket!
On
my way back to Innsbruck again. Two weeks have gone by as fast as they do every
time I am at home and as usual it’s with mixed feelings that I leave Sweden and
my family. It is hard to have your heart in two places, but I am so pleased
with the time that I’ve had. I managed to do everything that I wanted to do,
which really wasn’t a lot, yet everything. To have a lot of time with my
beloved mom and dad, hang out with my brother, grandparents and other dear
ones, read, rest, hug, think, and not think. Both my body and soul are ready
for everyday life again and now I am really looking forward to hug someone that
I’ve missed a lot. Only three hours left!
No comments:
Post a Comment