Happy Easter

Glad Påsk

Idag är det påskafton. som jag älskade den dagen när jag var liten. Det betydde alltid att vi skulle hem till min bästa kompis HELA kvällen lång och oftast med övernattning. Så roliga kvällar! Det här året blir det inget speciellt, förutom att njuta av att Matti är tillbaka från sin jobbresa. Jag vet inte ens hur påsk firas här nere. Jag önskar alla ändå en riktig glad påsk, även min lilla tjej.

Today it's Easter's eve (I guess this is not actually a name in English but I don't know what it's called). I used to love this day as a kid. It meant that we were going home my best friend all night long and usually including a sleep over. Such fun nights! This year we won't do anything special, except enjoying that Matti is back from his business trip. I actually don't even know how Easter is celebrated down here. I still wish everyone a really happy Easter, even my little girl.

 

From Home to Home

Då var jag på väg hem till Innsbruck igen. Två veckor har gått lika snabbt som det gör varje gång jag är hemma och det är som vanligt lite vemodigt att lämna Sverige och familjen. Det är svårt att ha sitt hjärta på två ställen, men jag är så nöjd med den här tiden. Jag hann med allt det som jag ville göra, vilket egentligen inte var mycket, men ändå allt. Ha mycket tid med min älskade mamma och pappa, umgås med bror, morföräldrar och andra nära och kära, läsa, vila, kramas, tänka, och inte tänka. Både min kropp och själ är redo för vardagen igen och nu ser jag fram emot att om tre timmar få kramas med någon som jag saknat väldigt mycket!

On my way back to Innsbruck again. Two weeks have gone by as fast as they do every time I am at home and as usual it’s with mixed feelings that I leave Sweden and my family. It is hard to have your heart in two places, but I am so pleased with the time that I’ve had. I managed to do everything that I wanted to do, which really wasn’t a lot, yet everything. To have a lot of time with my beloved mom and dad, hang out with my brother, grandparents and other dear ones, read, rest, hug, think, and not think. Both my body and soul are ready for everyday life again and now I am really looking forward to hug someone that I’ve missed a lot. Only three hours left!
 

Relaxed?

Avslappnad?

I helgen var vi på ett helt underbart spa i Göteborg. Njöt av ansiktsbehandling och massage, bad i varm utomhusbassäng och vila i varma vattensängar, och olika bastus och kalla källor om vart annat. Som pricken över i så var maten jättegod. Det bästa på ett sånt här ställe är dock vattnet och att kunna bada. Jag verkligen älskar vatten och att vara i vatten. Jag mår lite bättre då. Jag tänker lite mindre då. Istället blir jag distraherad av ljuden, av vågorna som bildas och försvinner när man rör sig eller vattenbubblor som spricker. Det är lite som att förlora sig i en riktigt bra bok. Så när jag är i vattnet är jag avslappnad, men annars har jag svårt att vara i nuet och inte tänka på andra saker. På saker som ska göras eller ska hända eller kan hända i framtiden. Det kan även vara bra saker, men de tar ändå bort fokus från det fina i just det ögonblicket jag befinner mig i vid den tidpunkten. Det är ändå bättre nu efter semestern här i Sverige och speciellt efter dagarna på spat. Min hjärna har lagt i en lägre växel än innan, men det kommer ta tid innan den här maskinen går i den hastigheten jag vill.

This weekend we were at a wonderful spa in Gothenburg. We enjoyed facial treatments and massages, swimming in a warm outdoor pool and rest in warm waterbeds, and alternating different saunas and cold springs. To top it all of the food was delicious. But the best thing in these places is the water and being able to swim. I absolutely adore water and to be in water. It makes me feel a bit better. It makes me think a bit less. I get distracted by the sounds, by the waves that appear and disappear by movement or water bubbles that burst. It is kind of like getting lost in a really good book. When I am in water, I am relaxed, but otherwise I have a hard time staying in the present and not thinking about other things. On things that I have to get done or that will happen or can happen in the future. It can be good things as well, but they still steal the focus from exactly the moment I am in at that specific time. It is better now after the vacation in Sweden and especially after the days at the spa. My brain has changed to a lower gear, but it will take time before this machinery runs at the pace that I want.

Out in the woods

My Body Is Failing Me...

Min Kropp Sviker Mig...

...men det visste jag nästan att den skulle. Som den alltid gör när jag känner att jag äntligen kan koppla av ordentligt. Jag var så taggad att fortsätta med all min matlagning och träning som jag roat mig med de senaste veckorna även här på semestern i Sverige. Men så kommer de som på beställning; huvudvärken, halsontet, sjukdomskänslan. Jag vet att det är min kropps sätt att ta sig den paus den behöver och som tur är har jag många fler dagar på mig att ta ikapp allt. De här dagarna har det istället blivit små promenader i solen på "berget" (min hemstad är som ett litet Innsbruck, liggandes mellan två berg som också skulle kunna kallas kullar) och det gäller väl att passa på, för snart verkar det som att snön hittar tillbaka till Sverige igen.

...but I kind of knew it would. Like it always does when I feel I can finally completely relax. I was so stoked to continue with all the cooking and training I've been doing and enjoying the last couple of weeks also here on my vacation in Sweden. But then they come; the head aches, the throat ache and the feeling of being ill. I know it is my body's way of taking the break it needs and luckily I have many more days to catch up on everything. These days I went for little walks on the "mountain" (my hometown is like a small Innsbruck, situated between two mountains, which could also be called hills) in the sun instead, and I think I have to seize the opportunities, because it seems like the snow will find its way back to Sweden very soon.

See the mountain in the background?

Nine months

Nio månader

Idag den 12 mars är det nio månader sen Emma hälsade på oss en liten stund. Jag kan inte riktigt fatta att det har gått så lång tid sen dess. Helgen var ganska jobbig då jag vid den tiden för ett år sedan fick se Emmas hjärta slå för första gången. Det var ju en väldigt kaosartad dag på sjukhuset med mamma i München, och samtal hem till en chockad Matti om att vi var mycket längre än vi trott. Trots all kaos och chock de där dagarna så är de också fina minnen nu. även om de poppar upp i mitt huvud när som helst vare sig jag vill det eller inte. Nio månader senare hade jag dock inte varit där jag är nu om jag inte hade bearbetat de här minnena och försökt se dem som mer vackra än smärtsamma (även om hjärtat fortfarande värker av saknad varje dag). De flesta får åratal att skapa minnen med sina barn, vi fick 21 veckor så allt som jag kan minnas är guld värt. Jag vet att det kan verka som att jag torterar mig själv med minnena och jämförelser med hur det var och kunde ha varit, men den smärtan är bara ett uttryck för min kärlek till Emma. Nio månader av kärlek.

Today, the 12th of March, marks nine months since Emma visited us for a brief moment. I can't really comprehend that it has been so long since then. The weekend was pretty rough since I at that time last year got to see Emma's heartbeat for the first time. It was a very chaotic day with my mom at the hospital in Munich, and a call home to a very shocked Matti since we were much further along than we had thought, but in spite of all the chaos and shock those days they are also nice memories now, even if they pop up in my head at any time whether I want it or not. Nine months later I wouldn't have been where I am now it it hadn't been for dealing with these memories and trying to see them more as beautiful than painful (even if my heart still aches of longing every day). Most people get decades to create memories with their children, we had 21 weeks so everything that can be remembered is worth everything to me. I know it might seem like I am torturing myself with the memories and comparisons of what were and could have been, but this pain is only an expression for my love to Emma. Nine months of love.

From Mountains to Forests and Lakes

Från Berg till Skog och Sjöar

Helgen har gått från att äta lördagens frukost i underkläder på den soliga balkongen och skidåkning på eftermiddagen till att vara i ett betydligt svalare Sverige, men som ändå visar sig från sin bästa sida med tanke på att det bara är Mars. Jag är här för att varva ner och orka läsa en bok utan att somna efter rad två, ladda upp energi och umgås med familjen. Förhoppningsvis får jag lite mer ork att skriva, det har jag inte haft på sistone även om det är otroligt mycket som jag skulle vilja få ur mig. Två veckors semester känns så långt när inte mycket är planerat och man är i en stad som man inte behöver utforska, men jag hoppas att jag lyckas hålla stressen borta över alla de smågrejer som jag har tänkt att jag ska göra eller över att jag inte gör någonting alls vilket också det är planen. Två lediga veckor känns som en oändlighet av bra dagar och så ska det bli.

This weekend has gone from having breakfast in underwear on the sunny terrace to skiing in the afternoon on Saturday, to being in a significantly cooler Sweden, but which is showing itself off from its best side anyway, considering it is only March. I am here to unwind and to be able to read a book without falling asleep after line two, to charge some energy and spend time with my family. Hopefully I will have some more energy to write, I didn't lately although there is an incredible amount of thoughts I would like to get out of my head. 

Two weeks vacation feels like a long time when nothing is planned and you are in a town that doesn't have to get explored, but I hope that I will be able to keep the stress away over all those small things I have thought about doing or over the fact that I am not doing anything at all, which is also the plan. Two weeks off feels like an eternity of good days to spend and that how it is going to be.